I februari 2022 trädde nya upphandlingsregler i kraft i Sverige. I detta inlägg delar Johan Svedberg med sig av sin juridiska kunskap till Tendiums läsare. Läs om de nya reglerna och ta del av Johans kommentarer om de viktigaste ändringarna.
Vilka upphandlingar omfattas?
De nya reglerna som trädde i kraft den 1 februari i år gäller för upphandlingar under tröskelvärdet, för en kommun är det drygt 2,2 miljoner kr, som inte behöver annonseras i EU. Dessutom gäller de för vissa tjänster som oavsett värde endast behöver annonseras i Sverige. De tjänsterna räknas upp i bilaga 2 till LOU och här återfinns bland annat hälsovård, sociala tjänster och vuxenutbildning.
Civilministerns uttryckte följande när reglerna lanserades: ”Genom de aktuella förslagen till ett förenklat upphandlingsregelverk är min förhoppning att resurser ska kunna frigöras för mer samhällsnytta. Ett mer flexibelt regelverk kan också uppmuntra till innovation och nytänkande i myndigheter, kommuner och regioner som upphandlar.”
Helt klart har strukturen i lagen blivit mycket tydligare då de nya reglerna gör en uppdelning så att direktupphandling får ett eget kapitel – 19 a medan de annonspliktiga upphandlingarna under tröskelvärdet ligger kvar i kapitel 19. Istället för att ha ett kapitel för alla svenska upphandlingar ,med en massa hänvisningar till övriga delar i lagen, står de två nya kapitlen på egna ben med få hänvisningar. Det är en klar förenkling.
Vilka är de viktigaste ändringarna?
Upphandlingsförfaranden slopas
Det absolut vanligaste förfarandet för annonserade upphandlingar har varit det förenklade förfarandet. Det innebar att alla som önskade kunde delta i upphandlingen och att upphandlaren fick att förhandla med de anbudsgivare som klarat skall-kraven. Nu tas förenklat- och urvalsförfarandet bort ur lagen. Syftet är att inte detaljstyra utan att göra det enklare och flexiblare för myndigheter att välja förfarande utifrån de specifika omständigheterna i varje upphandling. Som exempel beskrivs i propositionen att det kan gälla att välja ett förfarande med så få steg som möjligt.
Kommentar
Förenklat förfarande är väldigt populärt och flexibelt samt att det inte finns något som hindrar fortsatt användning av det. Sannolikt kommer förenklade förfaranden vara dominerande en lång tid framöver. Skulle det däremot komma nya förfaranden så är upphandlaren skyldig att ange hur de genomförs och att vara transparent.
Om du själv har tankar på hur just dina produkter skulle kunna upphandlas effektivare kan det vara lämpligt att framföra det till de offentliga kunderna nu.
Möjligheten till dialog ökar
I 19 kapitlet LOU anges att förfarandet vid en upphandling är skriftligt men att muntlig kommunikation får användas som ett komplement om den upphandlande myndigheten bedömer att det är lämpligt. Om muntlig kommunikation används ska myndigheten dokumentera alla muntligt lämnade uppgifter som är av betydelse för upphandlingen.
Vidare framgår att en upphandlande myndighet får ha en dialog med en eller flera leverantörer i en pågående upphandling. Med dialog avses ett informationsutbyte mellan en upphandlande myndighet och en leverantör. Det nya är att dialogen inte bara täcker utvärderingsfasen utan även anbudstiden med frågor och svar. Här anger lagstiftaren att bestämmelsen syftar till att förtydliga att möjligheten till en löpande dialog finns och att uppmuntra att möjligheten utnyttjas för att undvika onödiga missförstånd under en upphandling.
Kommentar
Detta är bara bra och kommer att gynna den säljare som är proaktiv och duktig på att hjälpa kunderna göra affärer.
Höjda direktupphandlingsgränser
Förutom att direktupphandling får ett eget kapitel – 19 a – så höjs gränsen för direktupphandling till de fasta beloppen 700 000 kr i LOU och 1,2 miljoner kr i LUF.
Kommentar
Upphandlarna ska fortsatt ha riktlinjer för direktupphandling och där står det i princip alltid att de ska vända sig till tre leverantörer för att få konkurrens. Det är dock värt att påminna om att det heter direktupphandling och att lagen inte hindrar att de vänder sig direkt till dig och ditt företag.
Reserverad upphandling för vissa tjänster enligt bilaga 2
Det blir möjligt att reservera upphandlingar av vissa välfärdstjänster så att enbart icke-vinstdrivande organisationer, ”idéburna aktörer”, ges möjlighet att lämna anbud. Förutsättningarna är att avtalstiden inte får vara längre än tre år och att den organisation som vann kontraktet första gången inte får tilldelas kontraktet igen.
Kommentar
I grunden är det positivt att ge de här aktörerna en egen spelplan. Dock känns det som att begränsningarna med avtalstid och förlängda avtal med samma aktör är kontraproduktiva.
Vad regleras inte?
Det är inte särskilt kommenterat av lagstiftaren men faktum är att det 19 kapitlet saknar skrivning om ramavtal och utvärderingsgrunder. Det innebär att det kommer att bli betydligt friare att teckna ramavtal och kanske kan det även dyka upp nya modeller för utvärdering. Dock ska de fem grundprinciperna råda även fortsättningsvis.
Kommentar
Eftersom reglerna för ramavtal är relativt stelbenta i LOU kanske det kan bli en friare tolkning av hur avrop kan göras för de svenska upphandlingarna. Här skulle LUF kunna utgöra en förebild. Det är enligt min mening positivt.
Behöver du Johans hjälp? Du kan läsa mer om hans arbete och hur han kan hjälpa dig och ditt företag att formulera slagkraftiga anbud på hans hemsida och LinkedIn.
